När hon kommer in på vår gård undrar jag vad den beslöjade kvinnan vill. Är hon bara en av alla andra besökare från byn som kommit för att titta på oss? Så inser jag att det är Asma, den sextonåriga dottern i familjen, som kommer från skolan.
Vackra flickor bär burka, svarar hon, när vi pratar om det lite senare. Någonstans anar jag en förklaring till varför hennes syster giftes bort 13 år gammal. Hon var för vacker, säger mamman och pappan. Vi kunde inte ha kvar henne hemma.
Så länge som flickan bor hemma är hon familjens ansvar. Om hon skulle bli utsatt för någon form av förföljelse eller övergrepp är hon ”förbrukad” och omöjlig att gifta bort. Så snart hon blivit gift är det mannens familj som har ansvar för hennes heder.
När vi går genom byn ser vi på de unga flickorna med nya ögon. Insikten om att de undersköna, sminkade och obeslöjade 14 och 15 åringarna alla är bortgifta väcker frågor som skaver. Hur tänker de om sina liv? Vad fick de veta om äktenskap innan de giftes bort? Hur känns det att välja bort skolgång för att vara barnflicka åt sin svägerskas barn när man är 15 år?
